En av dom dåliga är att Sampo bestämt sig för att ta en paus på obestämd tid och vi alla i bandet önskar honom självklart lycka till med det. Tror att vi alla vet hur svårt det kan vara i livet ibland och att man måste prioritera vissa saker. Han kommer vara saknad men livet går också vidare. Den andra lite dåliga saken är att vi har bestämt oss för att dra ner antalet låtar som kommer vara på nästa skiva till ett mer resonabelt antal (tänk er ungefärliga 12 stycken).
Positiva saker är att vi har spelat i Åre. Lumos 2010. Och att det var vår bästa spelning hittills. Både ljudmässigt och uppträdande-mässigt. Om bara alla publiker kunde vara lika röjiga. Första gången jag har varit med om en moshpit på en Wrock-spelning (och trots förlusten av en klocka och att jag råkade skada minst en person) så hoppas jag inte att det blir den sista jag är med om.
Det är sånt här som man gör det här för. För att ha roligt och se publiken ha roligt. Annars skulle nog ingen av oss vara där vi är idag. Iallafall ingen av oss i bandet. (Förutom kanske Andrej men Andrej skulle inte vara här om det inte var på grund av oss så vi kan bortse från det och dra honom under samma kam. Han tycker trots allt att det är roligt att göra musik.)
Studioinspelningarna går hyfsat bra. Det låter bra. Även om det är kärvt vissa av dagarna. Jag tog om en enda del av en sång ungefär 30 gånger innan vi gav upp en dag. Vi har fortfarande inte fixat till det. Haha. C'est La Vie.
Men annars går det hur bra som helst. Vi har äntligen fått tillbaks lite av den energin vi hade i början och vi är säkra på att det här kommer bli vår bästa platta hittills. Och att man kommer må fett bra över hur ljudkvaliten har förändrats sedan Always. (Allt jag skriver här är off the record och lyssningserfarenheter av denna skiva kan komma att variera. Ingen i bandet som faktiskt kan ljud har bekräftat det jag just har skrivit och det kan bara vara båg. Men det är så jag uppfattar det.)
Enda problemet vi har nu. Eller rättare sagt jag har nu. Är att jag känner att ingen uppskattar oss oavsett vad vi gör. Att vi kämpar som tusan för att sedan inse att ingen märker eller bryr sig. Det kan ha att göra med att vi egentligen inte alls är omtyckta från mitt perspektiv och bara är något som folk står ut med. Det kan ha att göra med att jag tror sinneslaget hos alla fans av den här musikgenren är att det inte spelar roll hur bra det låter. Det kan ha att göra med att folk bara inte tycker om musiken vi spelar. Jag vet faktiskt inte. Och det här är inget påhopp mot någon eller några. Det är bara så att jag tar åt mig mer av tystnaden runt omkring oss än av orden som sägs. Och att jag skyller på mig själv, jag tar på mig ansvaret för att ingen säger att vi är bra eller grymma om inte frågade om dom tycker det. Att det är mitt fel iochmed att jag inte kan sjunga i rätt tonläge och att de flesta noter blir sura när jag väl tar dom. Att jag har fel sätt att vara på. Hm.
Det här gnager för mycket i mig. Jag bryr mig inte om ni ljuger. Men positiva ord och meningar får oss att fortsätta. Feedback om vad ni tyckte om och inte tyckte om. Recensioner av spelningar. Vad som helst. Det är när det är tyst som det blir riktigt obehagligt. Det är då man känner att ändå ingen bryr sig.
Nu har jag svamlat och varit negativa för mycket för ett inlägg. Mitt nästa inlägg ska ha några spoilers från nästa platta. Sanna mina ord. Jag hoppas ni inte tar det här på fel sätt. Jag måste bara ventilera. Och jag måste veta om det ens finns några som vill ha en ny skiva av oss. Skivor som aldrig blir sålda känns ganska värdelöst.
Måste tillägga att jag älskar er alla. Det kan låta som om jag bara försöker rädda upp mitt svammel nu men jag älskar den här gruppen av människor så mycket. Ni har alla gett mig så mycket, minnen för livet. När dagen kommer som jag glömmer minnen från den här tiden. Då kommer jag ha glömt allt och bara se svart. Ha det bra. Lev väl.
// Oscar "Dreaner" Forslund
- Sångare i Solitary Snape
