Even Longer Time, No See.

Ännu en gång har det varit glest mellan uppdateringarna så jag tänkte ta lite initiativ för en gångs skull.
Rep idag som vanligt. Sista repet innan Wroxjö, oh yeah!
Det verkar som att allt fallit på plats så nu kör vi. Nu kör vi hårt!

3 låtar kvar att spela in på nya skivan. Känns bra men jobbigt eftersom att jag har skrivit en av dom och den är inte riktigt klar. Tufft!

Live long and prosper!
// Jimmy, trummis i Solitary Snape

Long Time, No See.

Det var länge sedan mina vänner. Under tiden som jag aldrig skrivit något i den här bloggen har mycket hänt. Mycket som är bra och måttligt många saker som är dåligt. 

En av dom dåliga är att Sampo bestämt sig för att ta en paus på obestämd tid och vi alla i bandet önskar honom självklart lycka till med det. Tror att vi alla vet hur svårt det kan vara i livet ibland och att man måste prioritera vissa saker. Han kommer vara saknad men livet går också vidare. Den andra lite dåliga saken är att vi har bestämt oss för att dra ner antalet låtar som kommer vara på nästa skiva till ett mer resonabelt antal (tänk er ungefärliga 12 stycken). 

Positiva saker är att vi har spelat i Åre. Lumos 2010. Och att det var vår bästa spelning hittills. Både ljudmässigt och uppträdande-mässigt. Om bara alla publiker kunde vara lika röjiga. Första gången jag har varit med om en moshpit på en Wrock-spelning (och trots förlusten av en klocka och att jag råkade skada minst en person) så hoppas jag inte att det blir den sista jag är med om. 

Det är sånt här som man gör det här för. För att ha roligt och se publiken ha roligt. Annars skulle nog ingen av oss vara där vi är idag. Iallafall ingen av oss i bandet. (Förutom kanske Andrej men Andrej skulle inte vara här om det inte var på grund av oss så vi kan bortse från det och dra honom under samma kam. Han tycker trots allt att det är roligt att göra musik.)

Studioinspelningarna går hyfsat bra. Det låter bra. Även om det är kärvt vissa av dagarna. Jag tog om en enda del av en sång ungefär 30 gånger innan vi gav upp en dag. Vi har fortfarande inte fixat till det. Haha. C'est La Vie.

Men annars går det hur bra som helst. Vi har äntligen fått tillbaks lite av den energin vi hade i början och vi är säkra på att det här kommer bli vår bästa platta hittills. Och att man kommer må fett bra över hur ljudkvaliten har förändrats sedan Always.  (Allt jag skriver här är off the record och lyssningserfarenheter av denna skiva kan komma att variera. Ingen i bandet som faktiskt kan ljud har bekräftat det jag just har skrivit och det kan bara vara båg. Men det är så jag uppfattar det.)

Enda problemet vi har nu. Eller rättare sagt jag har nu. Är att jag känner att ingen uppskattar oss oavsett vad vi gör. Att vi kämpar som tusan för att sedan inse att ingen märker eller bryr sig. Det kan ha att göra med att vi egentligen inte alls är omtyckta från mitt perspektiv och bara är något som folk står ut med. Det kan ha att göra med att jag tror sinneslaget hos alla fans av den här musikgenren är att det inte spelar roll hur bra det låter. Det kan ha att göra med att folk bara inte tycker om musiken vi spelar. Jag vet faktiskt inte. Och det här är inget påhopp mot någon eller några. Det är bara så att jag tar åt mig mer av tystnaden runt omkring oss än av orden som sägs. Och att jag skyller på mig själv, jag tar på mig ansvaret för att ingen säger att vi är bra eller grymma om inte frågade om dom tycker det. Att det är mitt fel iochmed att jag inte kan sjunga i rätt tonläge och att de flesta noter blir sura när jag väl tar dom. Att jag har fel sätt att vara på. Hm. 

Det här gnager för mycket i mig. Jag bryr mig inte om ni ljuger. Men positiva ord och meningar får oss att fortsätta. Feedback om vad ni tyckte om och inte tyckte om. Recensioner av spelningar. Vad som helst. Det är när det är tyst som det blir riktigt obehagligt. Det är då man känner att ändå ingen bryr sig. 

Nu har jag svamlat och varit negativa för mycket för ett inlägg. Mitt nästa inlägg ska ha några spoilers från nästa platta. Sanna mina ord. Jag hoppas ni inte tar det här på fel sätt. Jag måste bara ventilera. Och jag måste veta om det ens finns några som vill ha en ny skiva av oss. Skivor som aldrig blir sålda känns ganska värdelöst. 

Måste tillägga att jag älskar er alla. Det kan låta som om jag bara försöker rädda upp mitt svammel nu men jag älskar den här gruppen av människor så mycket. Ni har alla gett mig så mycket, minnen för livet. När dagen kommer som jag glömmer minnen från den här tiden. Då kommer jag ha glömt allt och bara se svart. Ha det bra. Lev väl.

// Oscar "Dreaner" Forslund

- Sångare i Solitary Snape

Mer Ackord!

Äntligen blir det som jag lovat (För jag kan ju inte bara tänka på det nya albumet. Måste tänka på gammalt också)! Men jag höftar lite när det gäller ackorden då jag inte har någon aning längre. Och jag kommer göra det mindre utförligt denna gång också! Men den här låten ska vara hyfsat lätt och lista ut hur det är själv. Det är ett ackord per rad så att säga. 

Låten jag fokuserar på idag är:

Fenrir

Om man spelar akustiskt:

Bm G A Bm

Om man spelar elektriskt (Power Chords, yaya!):

B5 G5 A5 B5 

Kommer antagligen bli rättad av min gitarrist att jag satt något ackord fel. Men det hoppas jag inte. Vet att det börjar med B och slutar med B varje vers. Så det borde vara lugnt.

Inget hjälp med solot får ni heller. Tills gitarristen tabbar ut! ;p 

Till nästa gång! 

Hare bra! Spela in en cover eller något! Skulle vara nice att höra!

Da Capo!

Ja jag vet att jag sa att det nästa jag skulle posta var mer ackord till låtar gjorda av oss. Men jag vet inte vilka låtar folk vill ha ackord till och sen har jag en tendens att ljuga också. Så ni får ett sånt här inlägg istället.

Förlåt. För jag vet att jag skrivit väldigt mycket om det kommande albumet redan. Och att ni inte möjligen kan vara lika pepp som jag är för att höra hur allt kommer låta i slutändan. Men var med mig en kort sekund och sen så kommer ni få presenter eller tröstpris eller vad man ska kalla det i nästa blogg-inlägg. (Ni som faktiskt läser det här, som jag inte skulle säga är många.) 

Mina tankar om den här skivan är att den verkar bli snäppet mer komplicerat än Always var i utformningen. Jag vill inte avslöja för mycket. Och jag tror att folk kommer genomskåda vissa saker ganska snabbt. 

Men det jag kan avslöja om allt är att den i första överblick kommer verka mörkare än Always. Om man bara läser vad låtarna heter så kan man nog känna ett visst tryck över bröstet. Men vi är trots allt Solitary Snape. Vi vet hur man kamouflerar hemskheter med musik som får en att digga. (Hur mycket det kommer hända här vet jag inte. Men jag tror att det kommer hända i vissa aspekter. Speciellt på min nya favoritlåt.) 

Var inte oroliga. Kommer säkert finnas något ni kan dansa till. 

DFTBA

- Dreaner

Gammalt blir till Nytt!

Så vad har hänt den senaste veckan? Vi har gått över tiotusen besökare på vår myspace. Men det är ju oklanderligt så populära som vi är. Erkänn det är ni fans (Alla 8) som har gått in på vår myspace sjukt många gånger bara. Tack för det! Det får oss att känna oss populära. 

Det har också hänt lite personliga saker som gör mig jätteglad. Dom här sakerna har även med Solitary Snape att göra lite granna. Vi kan väl säga att vi är redan pepp på Protego 2010. 

Men anledningen till det här inlägget är mest för att jag vill börja ge er en liten inblick i hur nästa album kommer att bli. För alla tidiga Solitary-lovers så kan dom glädja sig åt att det kommer finnas minst en mycket mycket gammal låt att lyssna på. Den här är "When Harry Comes Marching Home". Har dock döpt om den till" Second Wizarding War". 

Lite varningar på den är att den finns på youtube. Från den första spelningen jag någonsin gjorde som Solitary Snape. Och den är inte lyssningsbar. Men den kommer finnas med. 

Låtar som aldrig kom med när Always spelades in kommer förhoppningsvis få en ny chans nu. Så se upp. Det kan komma två till svenska låtar från oss. (The horror, oh the horror). 

Nästa blogg-inlägg från mig, Dreaner, ska innehålla ackord till någon mer av låtarna från Always. 

DFTBA.

Ackord!

Då det har funnits några förfrågningar om Ackord till våra låtar. Så lägger jag upp två här och nu. 

AMORTENTIA:

Intro:

D F#m A x 3

G F#

D               F#m                  A

Amortentia it smells like Cherry Flowers

         D               F#m                  A

And  Amortentia it smells like unlimited power

D                    F#m  A

And it smells like Woah-woah-woah

G                                              F#

It smells like the things you like to smell

(Sen är det bara att hitta på ord som man tycker passar in att kärlek luktar som. Det är ganska kul. En helkväll med Amortentia liksom.)

LILY:

A C#m Bm E

A                           C#m

Start to find the chords to

Bm                         E

Say how much I love you

          A                               C#m

Your eyes so green, and I'm so keen

     Bm                     E

To tell you how I really feel

      A               C#m

So Lily Evans be my darling

Bm                        E

You will find me ever-charming

                A

So if you take my hand

        C#m

And take my soul

Bm

You and I

                   E

Will never be alone

A C#m Bm E

So look into my eyes

I want to tell you how nice (I am)

I will wash my hair for you

If that's what you want me to do

So Lily Evans be my baby

I don't want to hear no maybe

                  A                      C#m                  Bm    E

Because James isn't the only one who loves you

            A                       C#m                  Bm     E 

Yeah James isn't the only one who loves you

So if you take my hand

And take my soul

You and I

Will never  be alone

Så det var väl det. Två av dom enklare låtarna om man räknar bort barré-ackorden. TIlls nästa gång mina vänner. (Det skulle vara roligt att se covers nu men det är väl något man bara drömmer om? :p) Men ja nästa gång i Ackord-hörnan så kanske ni får dom fantastiska ackorden till Fenrir, Fandom is Might, You are Perfect eller vilken låt som helst som finns på Always. Spännande. 

Back for the Fight

Här om dagen slog det mig. Jag mår inte bättre av att avstå från det jag tycker om.
Hakuna Matata, saker händer men det finns inget du kan göra åt det, så varför försöka?

Jag är alltså tillbaka och är mer pepp än någonsin efter dagens bandmöte. Ni ska bara veta vilka planer vi har.
// Jimmy, Live long and prosper och DFTBA