Mer Ackord!

Äntligen blir det som jag lovat (För jag kan ju inte bara tänka på det nya albumet. Måste tänka på gammalt också)! Men jag höftar lite när det gäller ackorden då jag inte har någon aning längre. Och jag kommer göra det mindre utförligt denna gång också! Men den här låten ska vara hyfsat lätt och lista ut hur det är själv. Det är ett ackord per rad så att säga. 

Låten jag fokuserar på idag är:

Fenrir

Om man spelar akustiskt:

Bm G A Bm

Om man spelar elektriskt (Power Chords, yaya!):

B5 G5 A5 B5 

Kommer antagligen bli rättad av min gitarrist att jag satt något ackord fel. Men det hoppas jag inte. Vet att det börjar med B och slutar med B varje vers. Så det borde vara lugnt.

Inget hjälp med solot får ni heller. Tills gitarristen tabbar ut! ;p 

Till nästa gång! 

Hare bra! Spela in en cover eller något! Skulle vara nice att höra!

Da Capo!

Ja jag vet att jag sa att det nästa jag skulle posta var mer ackord till låtar gjorda av oss. Men jag vet inte vilka låtar folk vill ha ackord till och sen har jag en tendens att ljuga också. Så ni får ett sånt här inlägg istället.

Förlåt. För jag vet att jag skrivit väldigt mycket om det kommande albumet redan. Och att ni inte möjligen kan vara lika pepp som jag är för att höra hur allt kommer låta i slutändan. Men var med mig en kort sekund och sen så kommer ni få presenter eller tröstpris eller vad man ska kalla det i nästa blogg-inlägg. (Ni som faktiskt läser det här, som jag inte skulle säga är många.) 

Mina tankar om den här skivan är att den verkar bli snäppet mer komplicerat än Always var i utformningen. Jag vill inte avslöja för mycket. Och jag tror att folk kommer genomskåda vissa saker ganska snabbt. 

Men det jag kan avslöja om allt är att den i första överblick kommer verka mörkare än Always. Om man bara läser vad låtarna heter så kan man nog känna ett visst tryck över bröstet. Men vi är trots allt Solitary Snape. Vi vet hur man kamouflerar hemskheter med musik som får en att digga. (Hur mycket det kommer hända här vet jag inte. Men jag tror att det kommer hända i vissa aspekter. Speciellt på min nya favoritlåt.) 

Var inte oroliga. Kommer säkert finnas något ni kan dansa till. 

DFTBA

- Dreaner

Gammalt blir till Nytt!

Så vad har hänt den senaste veckan? Vi har gått över tiotusen besökare på vår myspace. Men det är ju oklanderligt så populära som vi är. Erkänn det är ni fans (Alla 8) som har gått in på vår myspace sjukt många gånger bara. Tack för det! Det får oss att känna oss populära. 

Det har också hänt lite personliga saker som gör mig jätteglad. Dom här sakerna har även med Solitary Snape att göra lite granna. Vi kan väl säga att vi är redan pepp på Protego 2010. 

Men anledningen till det här inlägget är mest för att jag vill börja ge er en liten inblick i hur nästa album kommer att bli. För alla tidiga Solitary-lovers så kan dom glädja sig åt att det kommer finnas minst en mycket mycket gammal låt att lyssna på. Den här är "When Harry Comes Marching Home". Har dock döpt om den till" Second Wizarding War". 

Lite varningar på den är att den finns på youtube. Från den första spelningen jag någonsin gjorde som Solitary Snape. Och den är inte lyssningsbar. Men den kommer finnas med. 

Låtar som aldrig kom med när Always spelades in kommer förhoppningsvis få en ny chans nu. Så se upp. Det kan komma två till svenska låtar från oss. (The horror, oh the horror). 

Nästa blogg-inlägg från mig, Dreaner, ska innehålla ackord till någon mer av låtarna från Always. 

DFTBA.

Ackord!

Då det har funnits några förfrågningar om Ackord till våra låtar. Så lägger jag upp två här och nu. 

AMORTENTIA:

Intro:

D F#m A x 3

G F#

D               F#m                  A

Amortentia it smells like Cherry Flowers

         D               F#m                  A

And  Amortentia it smells like unlimited power

D                    F#m  A

And it smells like Woah-woah-woah

G                                              F#

It smells like the things you like to smell

(Sen är det bara att hitta på ord som man tycker passar in att kärlek luktar som. Det är ganska kul. En helkväll med Amortentia liksom.)

LILY:

A C#m Bm E

A                           C#m

Start to find the chords to

Bm                         E

Say how much I love you

          A                               C#m

Your eyes so green, and I'm so keen

     Bm                     E

To tell you how I really feel

      A               C#m

So Lily Evans be my darling

Bm                        E

You will find me ever-charming

                A

So if you take my hand

        C#m

And take my soul

Bm

You and I

                   E

Will never be alone

A C#m Bm E

So look into my eyes

I want to tell you how nice (I am)

I will wash my hair for you

If that's what you want me to do

So Lily Evans be my baby

I don't want to hear no maybe

                  A                      C#m                  Bm    E

Because James isn't the only one who loves you

            A                       C#m                  Bm     E 

Yeah James isn't the only one who loves you

So if you take my hand

And take my soul

You and I

Will never  be alone

Så det var väl det. Två av dom enklare låtarna om man räknar bort barré-ackorden. TIlls nästa gång mina vänner. (Det skulle vara roligt att se covers nu men det är väl något man bara drömmer om? :p) Men ja nästa gång i Ackord-hörnan så kanske ni får dom fantastiska ackorden till Fenrir, Fandom is Might, You are Perfect eller vilken låt som helst som finns på Always. Spännande. 

Back for the Fight

Här om dagen slog det mig. Jag mår inte bättre av att avstå från det jag tycker om.
Hakuna Matata, saker händer men det finns inget du kan göra åt det, så varför försöka?

Jag är alltså tillbaka och är mer pepp än någonsin efter dagens bandmöte. Ni ska bara veta vilka planer vi har.
// Jimmy, Live long and prosper och DFTBA

Kidnappad av Romulans

På grund av personliga skäl tar jag paus, på obestämd framtid, från alla Solitary Snape-relaterade aktiviteter.
Jag garanterar, dock, att när jag kommer tillbaka så gör jag det till 110% och med mer känsla än någonsin.
Wrock on!
// Jimmy, trummis i Solitary Snape

Solitary Snape: Begynnelsen, mitten och ingenstans nära slutet.

Det här kommer bli rörigt. Det lovar jag er. För oftast när jag brukar redogöra mina känslor, om och, för vissa saker så brukar jag komma in på sidospår. Men jag ska redigera mig själv. Jag ska ta det som är viktigt.

Jag började spela Wizard Rock. Tack pågrund av några vänner som i stort sett pushade mig in i att göra det. Vid den här tidpunkten hade jag inte ens lärt mig spela gitarr och jag stod inför det största valet i mitt liv. Vad skulle mitt Wizard Rock-band heta? 

Det stod emellan Dumblewhore eller Solitary Snape. Och valet var betydligt enkelt. Inte för att jag minns att det var enkelt utan för att Solitary Snape kändes lite bättre i munnen när man väl sa det till sina vänner. 

Vid den här tidpunkten så fanns det inte mycket att göra. Jag skrev och spelade in några låtar som alla är kända som Solitary Snapes folkmusiker/punkrockar-era och aldrig kommer spelas live igen efter dom tre första ganska skämmiga spelningarna. 

Man kan ju fråga sig varför jag ens fortsatte efter den första spelningen. Jag visste att jag sög. Allt jag gjorde sög. Men det fanns den här lilla grejen som kallas publiken som var accepterande och applåderade trots att både dom och jag visste att jag sög. Det gjorde så jag fortsatte iallafall och det tackar jag publiken för. 

Jag gav energi på scenen och jag fick tillbaks samma energi från publiken. Det var ett utbyte som jag tycker jag vann på trots att vi gav lika mycket. 

Sen blev vi ett helt band. (Först var det bara Sampo som kom till undsättning för att jag bara skämde ut mig. Men han vet redan hur mycket jag älskar och tackar honom för det). Och vi rockade. Vi rockar fortfarande. Vi rockar nog mer nu än vad vi någonsin gjort. Den här eran är den elektriska-eran och är troligen det bästa jag sett mig själv vara delaktig av någonsin. Det är inte längre Jag och ett band. Det är bandet. Och bara bandet. Och resten av bandet vet att jag är skyldig dom tusentals med tack för att dom gjort det till något man kan lyssna på. 

Men nu har det blivit mer av en biografi än en berättelse om mina tankar om Wizard Rock. Det känns fortfarande helt rätt att beskriva utvecklingen av mitt band. För folk som bara: Shit jag vet inte alls hur Solitary Snape har utvecklats.

Mina känslor angående Wizard Rock är att det är en fantastisk del av fandomen som är fylld av magi och känsla. Där alla är välkomna att vara med och ha roligt. Och mitt band skulle jag vilja säga är ett stort bevis på att vem som helst kan vara med. Vår nya gitarrist har aldrig läst Harry Potter. Han har sett filmerna men han har aldrig läst böckerna. Men han tyckte att det var en sån sjukt spännande och rolig musikgenre så han joinade bara. 

Det finns inget stopp så länge som publiken finns och så länge folk vågar ha roligt på det här totalt nördiga sättet.